Endometriosskit

Att jag har mått bättre i mina dar alltså. Gud så satans less jag är på endometrios. Man får dock hela tiden lära sig nya sätt att leva med det, hitta sätt, hitta ork, hitta förståelse. Jag tycker dock jag gör ett så förbannat bra jobb på det, för jag har endast lega hemma och tackat nej till att hitta på något EN GÅNG. Har aldrig varit hemma från jobbet pga den, för att nu är jag så jäkla tjurskallig, jag tänker inte låta den vinna. Sen har jag världens bästa kollegor och världens bästa jobb, så om jag är lite låg någon dag så är det så, man kan inte alltid vara på topp - bara man försöker och gör det bästa man kan, så är det bra nog.

Dock pratade jag med min läkare just före jul, "behandlingen" jag "går på" nu funkar inte. Jag mår bättre, men endometriosen blir sämre. Så hon fick säga åt mig nu att nu får jag nog faktiskt sluta vägra, och göra en laparoskopi. Jag har varit inbokat en gång, men bokade av. De har velat en gång till men då sa jag något i stil med "aldrig i helvete". Men nu får jag gilla läget. Jag börjar mer och mer förstå att jag behöver opereras. Kolla hur det ser ut, rensa upp om det går. Jag har ju misstänkt att mycket av endon har satt sig på/kring blåsan (tror ju på så många fler ställen dock) men det är där mina värsta problem är, och tydligen så ska det vara en av de som man faktiskt kan bränna bort och bli bättre för ett tag iallafall. Dock är ju endometrioskirurgi bland det svåraste....

Jag hoppas iallafall. Att det kan få bli bättre. Undertiden har jag bäddat ner mig i mitt mysiga sovrum, då jag inte är på jobbet det vill säga.

Kram.

Gillar