Ett år sedan

Idag är det ett år sedan jag opererades akut för en ventilpneumothorax. Den sabla händelsen som gav mig en ordentlig PTSD som jag kämpar med än idag, men samtidigt den händelsen som gjorde att jag insåg hur jävla stark jag är. Vem blir inte lite omtumlad av att sitta fast i väggen genom en slang in i lungan, och vetskapen om att jag hade förmodligen inte överlevt om jag inte for in då jag gjorde det. Försök parera panikångestattacker med en trasig lunga!

Ett år sedan... Jag ska vara ärlig att säga att jag trodde inte denna dagen skulle komma. Jag har suttit och varit orolig varje dag att det ska skita sig igen. Dödsångest i sin renaste form. Ändå sitter jag här nu, ett helt år efter. Lungan är hel, jag är något så när hel (bortsett från alla vidriga nervsmärtor och liknande grejer från skiten) och jag lever ju. Tacka fan för det får vi säga! Jag har iallafall insett att inte ta något för givet. Uppskatta alla du har runt dig, och uppskatta dig själv. Allt kan hända.

Gillar