He’s my lobster

Fyfan. Jag har just skjutsat Niclas till flygplatsen och det känns som att hela jag går sönder inombords. Jag har alltid sagt att jag aldrig någonsin skulle ha ett distansförhållande då jag trodde att det skulle vara för svårt för att fungera, men jag hade fel. Det fungerar visst, men det är förjävligt.

Jag trodde man skulle börja tvivla men det har jag aldrig gjort för en sekund. Jag och Niclas är ju lika självklara som solsken en kall vinterdag, som att dag alltid blir till natt och allt möjligt annat. Som jag sa i bilen idag, du är ju min hummer. (Som Phoebe i vänner så fint förklarade två personer som är menade för varandra)

För så är det, han är min hummer och jag är hans. Jag önskar bara att vi fick vara de här hummrarna som går och håller hand (eller klor?) hela tiden, inte med ett avstånd på närmare 130 mil.

Jag hoppas att vi får göra det snart i alla fall. ❤️

Gillar